måndag 26 september 2011

lämna mig inte...

I våras så följde jag med Lehandro på hans farbros spelning. Där fick jag reda på att Lehandro skulle åka iväg till Chile över Jul och Nyår, i ca 4 veckor. Hemskt tyckte jag då, och det tycker jag fortfarande. Sommaren gick och jag tänkte inte så mycket på det. Tills jag fick frågan "Vill du följa med?". Jag ville verkligen det, men så är det ju det här problemet med pengar. Det saknades x antal tusenlappar, och jag hade inte så mycket tid på mig att försöka skaffa mer. Så det blev/ blir inget Chile för mig. Då började det bli mer och mer jobbigt, för nu när skolan har börjat så går tiden så otroligt snabbt, nästan läskigt hur snabbt det går. Skulle bara vilja pausa tiden, eller få den att gå långsammare?  I alla fall, jag blir otroligt ledsen när jag börjar tänka på att han inte ska fira Jul med mig i år, han ska inte fira in det nya året med mig. Ingen nyårskyss här inte. Vi firar inte ens nyår samtidigt, jag firar det ca 6 timmar före honom. Vi tänkte göra via skype först, men på det svenska nyåret så innebär det att han måste sitta vid datorn 6 på kvällen där borta, eller att jag går upp klockan 6 på morgonen här hemma i Sverige. Förutom tidsskillnadsproblemet så är läget kanske så att ingen av oss har tillgång till en dator då. Det är ju inte ofta man sitter inne på nyårsafton vid datorn...
Förut pratade dom som sagt om att vara borta i 4 veckor. Nu är det ändrat, dom har lagt på en vecka. Så det är fem veckor jag ska vara utan honom. Det är en väldigt lång tid när man ser varandra inprincip varje dag. Och om vi inte träffas så smsar vi eller ringer varandra. Vilket vi inte kommer kunna ha möjlighet nu när han åker bort. Det har inte gått EN ENDA dag som vi inte har hört av oss till varandra sen vi började prata, och det är för mer än ett år sen, ca ett år och en månad.

En sak som fick mig att verkligen storgråta var något som hände nu i helgen. Jag sa till honom att jag önskade att han kunde stanna hemma, men då sa han att hans mamma nog inte skulle vilja det, iom att det är som det är med flygen. Blev lite förvirrad och undrade vad han menade, och då sa han att det var vanligare och vanligare att flygplanen krashar. hmm, kul sak att säga till någon som redan mår dåligt över att han ska åka, nu kommer jag vara orolig över att han kommer dö eller något. Usch, dom tankarna vill jag inte ens gå in på, men min fantasi är väldigt vil, och det blir att jag tänker på det mycket under dagarna, och det resulterar i att jag drömmer om det också. På massa olika sätt. Jag vet inte vad jag skulle göra utan honom. Han betyder allt för mig, jag älskar honon så otroligt mycket. Därför är min rädlsa för att förlora honom så stor. Jag vägrar låta honom försvinna på ett sätt som gör att jag inte ens har chansen att få honom tillbaka. 


Jag ville bara få skriva av mig, många som säkert bara struntade i att läsa, men kände ändå att jag behövde skriva det här. Om någon undrar varför jag kanske blir depp helt plötsligt om man börjar prata om vintern, då så vet ni varför!

3 kommentarer:

Linda sa...

Hur gör man så man får en fråga i menyn?!? Eller det kanske bara är på blogspot man kan ha så?! :)

Linda sa...

sv; Tack så jätte mycket!!! :D

My Bjerregaard sa...

Gumman det gör ont i mig när jag ser hur jobbigt du tycker det är. Jag önskar jag kunde säga jag vet hur det känns, men det gör jag inte. Men jag finns här för dig när du vill prata, okej? Varje sekund varje dag. & du ska inte vara orolig att planet kraschar, så ofta händer det inte. Min mamma jobbar ju på SAS så hon vet sånt där och det händer inte ofta. Jag finns här för dig!! <33