måndag 14 februari 2011

Ursäkta men jag måste vara lite depp..

Jag vet inte hur jag ska förklara hur jag känner.
det enda jag vet att det är så sjukt jobbigt. Och jag har typ börjat bli en sådan som jag inte vill.
Men när jag ser det så är det som om någon hugger en kniv i hjärtat på mig. Och det vet du. Men ändå så låter du det fortsätta. Jag får typ panik eller något. Det går inte att förklara.
Det enda jag vet är att det är jobbigt. Jag vill att det ska kunna gå, men det gör det inte. Helst av allt skulle jag vilja att du slutade, och att den slutade.

Ibland så bara längtar jag tillbaka till förut. Hur allt var då. Slapp tänka på det här, slapp känna den här känslan. Men så är det väll. Ibland måste man offa något bra, och nu har jag något bättre, om man tänker efter. Men jag är mer känslig för känslorna nu. så rädd. Rädd för att bli sårad. Rädd för att bli lämnad ensam kvar. Rädd för att sluta känna något...

Jag har mycket tid att tänka nu, därför kommer det här.

1 kommentar:

Anonym sa...

Du är inte den enda som har mycket tid och tänker för mycket. Du är inte ensam om det.
Du skriver att du är rädd, men du är Väldigt modig som skriver om det här på din blogg.